Hyllmeter ~ Läser ämne - Vilken var din första stora läsupplevelse?

Amme · Högsta hönset

Det var typ på högstadiet: Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl och Kinna Gieth (klassiskt va Very Happy

), Vinterviken av Mats Wahl ( Rolling Eyes

) och - sist men främst - Kaninberget av Richard Adams. Jag ÄLSKAR Kaninberget (om den nu heter så på svenska ens?), den är fantastisk!

Mysen · Ettagluttare

Jag minns att jag när jag var väldigt ung läste en serie böcker som handlade om olika stjärnteckens historier. Vad som var orsaken till att de blev stjärntecken osv. Tror det var fyra böcker totalt men jag minns inte alls vad de heter och vem som skrivit dem. Tror det var på mellanstadiet någon gång jag läste dem.

Jag hade säkert fler stora läsupplevelser innan dess men det här är det lilla jag minns iaf (man börjar ju bli gammal och senil nu :P). Jag läste rätt mycket i unga år och dessutom hjälpte jag min mors moster på det lokala biblioteket. Smile

Knas · Ettagluttare

Hum, den allra första vet jag inte vilken det var men några av de tidiga stora upplevelserna var: Maria Gripe - Tordyveln flyger i skymningen, Alexander Lloyds fantasy, Inger Edelfeldt - Missne och Robin (åååh så bra!), Yasar Kemal - Låt tistlarna brinna...Sen plöjde jag Fem-böcker och Kitty... o Agatha Christie...

Kaninberget...menar du "Watership down" eller "Den långa flykten" på svenska? Som fanns som tecknad film också. Helt underbar!

kaylee · Dagisunge

Prostmamsellen av Margit Söderholm! Very Happy

(den hittade jag inte ens någon länk till tyvärr, för de som svävar i ovisshet...). Jag var tio år och boken var jättetjock och den utspelade sig ungefär där jag bodde (Hälsingland) på 1800-talet. Den vackra prostmamsellen med elak far förälskade sig i den blonde bondsonen och gifter sig med honom mot faderns vilja. Men hon blir inte accepterad bland bönderna! Ack och oh. Ungefär samtidigt läste jag Vilhelm Moberg Utvandrarna etc.

(Nej, jag läste aldrig fantasy, jag läste om förr-i-tiden Wink

)

Tobias · Fiskespö!

Det var nog Sagan om Ringen när jag var 11 år. Tror nog mitt "vuxenläsande" började där och då.

iggy · Glad i hågen

Egentligen var det nog Wahlströms ungdomsböcker när jag var runt 10 år. De kunde jag sluka och sträckläsa (vilket inte var svårt med tanke på hur korta och lättlästa de var) många på kort tid.

Annars var det nog Stephen Kings Cujo som jag läste som 15-åring som fick mig in inte bara på King utan på läsandet överhuvudtaget. Sen utvecklades jag och blev ännu mer lässugen när jag började läsa klassiker som Decamerone och svensk arbetarlitteratur t ex Fogelström.

Charley · Ettagluttare

Det är svårt att säga. Jag har nästan alltid läst och i början var det huvudsakligen Stephen King och annat lättsmält. Min första stora läsupplevelse var George Orwells 1984 vid sju års ålder. Det var inte den som fick mig att fortsätta läsa - jag läste så mycket då att jag inte minns vad som kom först, främst eller försvann - men det är den bok som präglat mitt liv och min personlighet starkare än någon annan.

Sedan dess har jag varit paranoid.

iggy · Glad i hågen

Amme · Högsta hönset

Charley · Ettagluttare

Jadå Iggy, jag är den du tror att jag är. För övrigt tyckte jag att det var lite segt här och har nu länkat hit från min ventil.

Njae, jag tyckte inte att den var särskilt svår. Men när jag läser den igen nu så upptäcker jag givetvis andra saker. Dock var jag mer mottaglig för mer undermedvetna tolkningar då jag var yngre och det är troligtvis därför den präglat mig. Mellan att jag var 6 och 13 läste jag hemskt mycket och det förbannar jag mig själv för nu eftersom jag inte minns särskilt mycket. Huvudsakliga anledningen till att jag hade tid att läsa så mycket är att jag slutade prata med människor i fem år efter 1984.

Amme · Högsta hönset

Charley: Åh länka på för all del! Vi har det lite ensamt.. men mysigt Very Happy

Sett i retrospekt var 1984 mao kanske inte den bästa boken för en känslig sjuåring.

Alore · Ettagluttare

Jag minns att jag äälskade en bok av Richard Kennedy som hette Amys ögon. När jag gick på låg- och mellanstadiet var jag så pretto att jag valde böcker efter tjocklek eftersom jag ville att de skulle räcka länge, och Amys ögon var en av de tjockaste som fanns i det lilla biblioteket. Nu minns jag knappt vad den handlade om, men jag vet att jag älskade den.

En fantasyserie som verkligen betydde mycket för mig är en trilogi om en ung kvinna som heter Aeriel. Mörk(er?)ängel, Vidundrens väg och Ravennas dotter heter de. Ravenna var mitt nätnamn i säkert fem år efter det, så den påverkade mig verkligen.

Tobias · Fiskespö!

thmas · Dagisunge

thmas · Dagisunge

Min första stora läsupplevelse var William Gibsons Neuromancer. Jag köpte mitt exemplar på Pocket Shop på centralstationen i Göteborg då jag var 14 år gammal, och det börjar bli rejält sönderläst så där tio år senare. Låt er dock inte luras av den töntiga baksidestexten (om ni nu läser sådana):

"Case, en utflippad fd dataoperatör, söker glömskan bland de utslagna i en anonym storstadsdjungel. Där kontaktas han av en mystisk uppdragsgivare som vill värva honom för att försöka knäcka koderna och ta sig in i en av de mest sekretessbelagda superdatorerna - ett livsfarligt jobb som för Case till det uthärdligas yttersta gränser."

Hahaha, do not mess with den utflippade dataoperatören!!

Den som har läst boken sedan tidigare kan kanske få ut något av den här 23 kapitel långa "study guiden": http://www.wsu.edu/~brians/science_fiction/neuromancer.html Det går till och med att analysera och intellektualisera dataoperatörer som flippat ur, där ser man.